Jag måste skriva av mig, jag blir galen annars.


Vad har jag gett mig in på? Varför stannade jag inte hemma i våras, så hade jag sluppit det här?

Två veckor kvar.

Om två veckor sitter jag på flygplanet och väntar på boarding.
Om två veckor och en dag är jag hemma i Sverige och allt är slut för den här gången.

Fredagen om en vecka och sex dagar kommer nog att hamna på Top10listan över de jobbigaste dagarna i mitt liv so far, jag förstår inte hur jag ska kunna säga hejdå till de här människorna, som varit mina vänner, storebröder, stöttepelare, klagomurar, lärare, energikällor, festkompisar och så mycket mer under de här fyra månaderna. Och kanske/antagligen ser jag dom inte igen. Jag bölar bara jag tänker på det. Jisses... Speciellt en person som står mig så nära, som utstålar sån trygghet vad som än hänt eller är fel. Fast jag ibland sliter mitt hår över hans dåliga sidor så är han så viktig... Baaah. Fick häromdagen höra "Du får inte åka, snälla... snälla, åk inte..." Vad svarar man på det...?

Igår kan ha varit sista gången jag träffade en av de här vännerna (och efter det har det gått utför), en kille med fru och två barn, helt fantastiska hela bunten. Han blev så ledsen när jag sa att det jag bara har två veckor kvar här, öste komplimanger över mig, hur öppen jag är, alltid glad, vet vad jag vill och är sjukt bra som har gjort den här resan, och hans fru säger likadant. En så genomgo' människa, som jag kanske aldrig ser igen. Fyfan.

Två veckor kvar. Om det är såhär nu, hur ska det då gå sista kvällen? Jag vill inte :( Om man bara kunde knäppa med fingrarna, så var man hemma, för väl där ska det nog gå bra, hoppas jag...

 
Los Piratas - Te echaré de menos