Idag efter skolan fick jag den största blombuketten jag någonsin sett, med tio enorma röda rosor och, ja, vad de nu kan heta, de stora vita klockorna (pensée? hortensia? hahaha, så långt sträcker sig mina blomkunskaper). Söta Tara åker nämligen tillbaka till Norge imorgon. TACK min vän!

...äta någon middag?, frågade jag mig just.

(Och nej, jag driver inte)
Kollade i kylen och fann följande:
- en flaska vodka
- några smirnoff ice och några tropical
- senap, ketchup och vitlöksdressing
- smör
- rödlök
- olivolja
- buljong
- hostmedicin
- krossade tomater
- mjölk

Letade vidare i skafferiet och fann följande:
- en påse skorpor
- en burk med majs och ärtor
- salt
- tepåsar

Förslag på vad jag kan slänga ihop av det här mottages tacksamt!

Idag är en sån dag då jag nästan längtar lite efter den dagen så jag åker tillbaka hem till Sverige. (Fast nu när jag satte ord på känslan så skriker huvudet "nej!") Men jo, en gnutta, yttepyttelite, ser jag fram emot det. Jag ser fram emot att spendera dagarna med mina djur, min älskade, älskade, älskade lilla vovve, och min galna, alldeles, alldeles underbara katt. Att få krypa ner i sängen och ligga och snosa i Dinas nacke och höra henne somna, med en katt på magen och en bra bok. Det är livet, det!

Jag ser fram emot att ta körkortet, få lite mer frihet och kunna åka till ställen utan att behöva vara beroende av skjuts eller busstabeller. Jag ser helt enkelt fram emot att se vafan framtiden har att erbjuda egentligen, för just nu har jag inte den blekaste aning, vad kommer jag att jobba med, för det första? Kommer jag hitta ett jobb så att jag kan flytta in i lägenheten som står och väntar på mig? Och om det blir så, så ser jag fram emot att inreda den lägenheten i min stil, precis som jag vill ha det, och det längtar jag efter så att det gör ont!

Jag längtar efter en vinkväll med mina vänner, en kväll med brorsan o hans skruvade kompisar på Limerick med några kalla, middagar och hundpromenader en mörk, regnig kväll.

Men så vet jag ju att man romantiserar allting när man är borta också, det jag kan tycka att jag saknar nu, det har man vant sig vid efter en vecka hemma, och så kastas man tillbaka i vardagen, igen...

De där små guldkornen i vardagen som jag kan sakna nu, blandas ut med jobb, migrän, räkningar, regn, snö, kallt, ännu fler räkningar, måsten, städning, för lite sömn, mera jobb, huvudvärk... Och plötsligt när man varit hemma ett tag, så måste man iväg igen, för att ta en paus, och andas, och framförallt för att inse vad man har där hemma, egentligen! Och det är det bästa med att åka iväg, man börjar tänka och sakna sånt som man annars tar för givet. Men när man är borta, så längtar man hem, och när man är hemma, så längtar man bort... Varför kan man aldrig vara riktigt nöjd? Kan man det? Och hur gör man för att bli det isåfall?

Men samtidigt längtar jag inte alls hem, jag är så förvirrad! Varför kan man inte bara vakna en dag och ha allting klart för sig? Vad man vill göra i livet, vad man kommer att jobba med, vart man kommer att bo, med vem, osv, osv. Nu är framtiden bara en enda dimma, och jag har ingen aning om någonting. Det enda som är klart är att jag åker hem i slutet av september/början av oktober, att jag ska gå en intensivkörskola med start 18 oktober, att jag ska sälja min lägenhet, att jag ska bo hos föräldrarna tills jag hittat ett jobb och kan flytta. That's it. Och det gick just upp för mig att jag kommer hem den värsta tiden på året, det lär ju inte göra omställningen Gran Canaria - Sverige enklare, och det lär inte minska den årliga vinterdepressionen. Jävligt frustrerande...

Och att veta att jag kommer att behöva säga hejdå till en viss person här nere när det är dags att åka hem gör inte tanken på hemresa enklare. Fyfan, det kan jag inte ens tänka på...

...det rycker i min valptarm!!

Kan vi inte köpa en till när jag kommer hem? ♥
:)

Kanske något för dig, mamma? Du är ju så förtjust i karlar med hår i öronen ;)

YUCK!!!

I övrigt en trevlig kväll som spenderades med Jill och några Tropical på två olika lugna barer. Så skönt att bara komma ut bland folk ibland. Nu hemma sedan trekvart och ska sova. Hostan är under kontroll, blir värre när jag dricker något väldigt kallt, så ikväll har jag hostat en del, men nu är det lugnt. Dagliga dosen av tabletter tagna och gaddarna rengjorda, mot sängen! Natti natt!

Det går verkligen sakta här idag. Tänkte för två timmar sedan att jag ska ta mig till El Muelle och glo lite, men idag är en sån dag då jag inte känner för någonting alls. Jag har för det första INGENTING att ha på mig. Ser ut som en svullen säl på crack, vad jag än provar. Fun feeling. Men nu trotsar jag huvets dumma tankar och går ändå, fast det tar emot Just do it, right?! Tjing på en stund!



Kanske det här vore nåt?

Nä, myror ska det inte handla om, utan kaniner. Gick igårkväll och skulle handla lite mat och sneglade mot köttdisken. Efter att ha bott 50 meter från en köttaffär i Barcelona som jag var tvungen att passera varje dag är jag rätt härdad när det kommer till kött, flådda kaniner låg i fönstrerna varje dag, men igår vände det sig lite i magen. I vanliga fall saknar de huvuden, men de som låg där igår hade kvar allt, svans, öron, ögon, tänder... Någon måtta får det väl ändå vara!? Tänk er att ni tar en kanin och rycker av pälsen. Well, there you have it :(

Är inte det här lilla knytet så otroligt likt min lilla Wilma?
Söta, fina, goa, Wilma. Usch, så man kan sakna ett djur! ♥



Dagens att göra

- Plugga
- Diska (jotjena)
- Städa

Fifäään vad trist. Kanske ska gå och glo i affärer istället. HA!

...sprider rykten om våra samer?

Hade ju som sagt en privatlektion idag, och sista 20 minutrarna satt vi bara och pratade, kom in på ämnet Sverige och läraren frågar:

- "Ni har samer i Sverige va?"
- "Jaadå, i norra Sverige..."
- "Dom är farliga va?"
- "........?"
- "Ja, dom går väl omkring med långa knivar och svärd och en svensk elev berättade att hon var i norra Sverige och gick in på ett hotellrum och där stod en same med en lång kniv. Att dom har fått tillåtelse av regeringen att bära kniv utan att det räknas som vapen, och att de är farliga."
- "Öööööh... Det... tror jag nog... inte stämmer..."

Jag blev helt paff. Inte är väl våra samer farliga? Jag ser dom som små kisande människor, i blåa kläder med knätofsar mitt i ett hav av renar, men kanske har jag fått det om bakfoten?

Good people / bad people?

Buenos dias!

En snabb uppdatering bara, sedan måste jag sova någon timme innan min privatlektion. Fick 30 minuters sömn inatt, så vid 7 imorse släpade jag mig iväg till en läkare en kvarts promenad härifrån. In till två olika läkare (hur gulliga som helst) som lyssnade och frågade, fick en syrgasmask med nåt medel i som ska underlätta andningen och vidga luftrören och sen recept på två nya mediciner samt en receptfri hostmedicin (varför lyckades de aldrig med banansmaken på mediciner?). Så nu håller vi tummarna att det går vägen, och att jag blir frisk en gång för alla!

Sussa sött! Det ska jag göra! ♥

Tjingeling!

Privatlektionen idag gick bra och läraren var hur störtskön som helst, ser fram emot att vi ska ha honom i B2 om två veckor! Har fått massa läxor och ses igen på en privatlektion på fredag, sååå, nu är jag tillbaka!

Efter lektionen tyckte jag så synd om mig som är sjuk och som allt går så dåligt för (idag försvann tex. strömmen i hela lägenheten av någon anledning (men nu är den tillbaka, thank God, nån ville väl bara skrämmas)), så, jag tog mig bort till Las Arenas för att titta på rean. Bara titta! (ajusste...) Jikes alltså, VILKEN REA det ÄÄÄÄÄR! Började på h&m (home sweet home, haha) och kom ut med ett par shorts, två linnen, en t-shirt med tryck och en festtunika - hela kalaset gick på 28 euro, och utan rea hade det blitt 85 euro. Heeeelt okej, kan jag tycka! Fick också med mig ett par shorts från Zara och en kjol från Promod. Rea där med!

Hostan ska vi inte prata om, så... I say no more ;)

Just nu står min japanske granne i huset mitt emot och "tränar". Han har en såndär vibrationsgrej som man står på som skakar, som han ställer sig på, samma tid, varje kväll... Det kan väl ändå inte funka? Som han ser ut gör det uppenbarligen inte det iallafall, eeeerhm... :))) Jag är skeptisk...!

Ajuste! Jag ska nog tillägga att Smilla, som jag nämnde i föregående inlägg, är en katt, och inget annat!

Dags för vitaminbomb i ett försök att hjälpa min stackars kropp på traven!



Jag hittade förresten en kommentar på en blogg som jag ramlade in på som jag tyckte var så klockren i min situation där allt skiter sig, att jag bara måste publicera den här. Kanske lite grov för somliga, men äh!

"När man tror att det räcker att bli våldtagen av ett transportband
så kommer universum och petar en lite lätt i analen"

----------

I just installed a program that can translate my blog into your own language.
Just choose your language in the meny to the right! Good luck!

Haha, I just noticed that a few words come out very... lets say different,
but I think you'll get the context anyway :) How can, for exampel, "pyttipanna",
which is a swedish dish with potatoes, meat and onion be "cerveza" (beer) in spanish?!
Haha, and the next time I translated it, it said "half liter forehead"... Jikes...
Well, you get my point.

:(

Hej på er!

Idag gick jag ut en sväng för att hitta något att äta, tänkte först köpa hem något, men här i lägenheten är så varmt och äckligt, så jag bestämde mig för att hoppa in på Casa Suecia, ett svenskt konditori på Las Canteras. Väldigt svenskt är det väl egentligen inte, men de har bryggkaffe, pytt i panna, pannkakor, räkmackor och massor av tårtor och så. Jag såg framför mig Tomas Ledin i högtalarna, svensk inredning, svensk blond personal och hela kitet, ni vet, haha, men så var det som sagt inte.

Jag tog en pytt i panna, en kaffe med mjölk och satte mig i ett hörn med min bok. Supermysigt! Och till min förvåning var det överfullt med folk! Lång kö hela tiden och när jag kom var bara tre bord lediga, och cafeet är inte litet. Kul! Inte en enda svensk såg/hörde jag, så populärt även bland spanjorerna, tydligen. Pytten smakade som pytt ska smaka, och kaffet med, så det gick ner utan problem. En pytt med rödbetor, stekt ägg, kaffe och en vatten gick på ynka 5.50 euro. Helt ok! På hemvägen ramlade jag som vanligt in på Costa Canaria där jag drack två irish coffee för att dämpa hostan som blivit värre ikväll (eller bättre kanske, eftersom allt släpper nu när jag hostar, beror på hur man ser på det). Gott som sjutton och nu sitter jag och velar om jag ska ut med gänget och ta en öl eller tre, eller om jag ska stanna hemma och "sova". Sov ju heeela dagen idag så sova lär jag ju inte kunna göra i vilket fall... Det var kanonväder här idag, och jag får ju inte vara i solen när jag äter mina tabletter... :( Tre dagar kvar, sen ska brännan bättras på! Det är inte okej, hur blek jag är nu! (Jaja, allting är relativt, jag vet)

Lite mixade, mindre intressanta bilder, kommer här!



Känns den här rätten igen, tro?



Underbart!




Egopic!


Mitt oidentifierade blåmärke som bara var där plötsligt en dag... Qué?


Till slut vill jag tacka er som skickar mail/kommentarer till mig. Fick idag ett så himla trevligt mail från en läsare och jag blir så himla glad att ni tar er tid och skickar mail till lilla mig, om min blogg! Stor kram på er!

Buenas noches a todos!

Stranden Las Canteras
Behöver jag säga något mer? En finare plats får man leta efter. Med en flera kilometer lång vit sandstrand, en strandpromenad som aldrig sover och med de finaste solnedgångarna hamnar den här utan tvekan på förstaplats!



Paseo de Las Canteras
Strandpromenaden som aldrig sover, där det är full fart dygnet runt, där det kryllar av härliga restauranger, gaukonstnärer, där det aldrig är mer än 30 meter till strandkanten. Love it! (Garuförsäljarna etc. får man lära sig att leva med, helt enkelt.)




Mentaliteten "mañana"
Det här gjorde mig i början galen, men även en stressad svenska dras efter tre månader här med i lunket och jag gillar'e! Visst kan det vara otroligt irriterande att få vänta i sju minuter i kassan på Spar trots att det bara var två personer framför dig när du ställde dig i kön, och visst kan det vara extremt frustrerande att när det är din tur, får du ett "un momento", och så ska de börja torka av kassan, sortera papper eller prata med någon. Göra två saker samtidigt, vad är det för nåt, liksom? Men samtidigt, varför ska de stressa? Själv jobbar man rö*en av sig hemma och är totalförstörd för att man alltid ska göra allt för alla, kunden är nr. 1, resten är oviktigt. Nä, ta det lugnt istället, det har ingen dött av!

Alkoholfilosofin
Det här är nog det som skiljer sig mest från Sverige. (Nu snackar jag generellt här). I Sverige är alkoholen dyr, och när vi väl dricker, då dricker vi. Systembolaget har begränsade öppettider och det blir alltid en hets kring handling/drickande. Man kan ju inte slösa 140 kronor för en drink och sen inte påverkas av den, så vad gör vi? Vi kör botten upp! Findricka, vad är det för nåt? Jag kan inte sätta fingret på det, men här är det totalt annorlunda. Folk dricker med måtta (trots att priserna är sjukt låga och drinkarna otroligt starka och man blir bjuden på chupitos/shots hit och dit) och stämningen är helt annan, jag har nog inte sett en enda dräggfull människa sedan jag kom hit, och jag har aldrig sett ett bråk/ett början till ett bråk (jag menar, det gör man ju varje gång när man är ute hemma). Nä, jag kommer nog inte längre här, förutom att det är så skön stämning när man kommer ut här, till skillnad från i Stockholm. Går inte att jämföra! Hemma blir det alltid ett helg projekt kring en utgång, här kan man gå ut som man är, ta några öl och bara ha det kul. Så avslappnat, och så skönt!



Spanjorerna
Alltså, vänligare folk får man leta efter. Jag har massor av gånger hört att det kan vara riktigt jobbigt att komma till tex. Spanien som blond svenska och att man hela tiden får höra saker, folk drar i en på krogarna etc, men jag har inte upplevt något av det där. Folk är otroligt artiga, säger komplimanger och även om det är en man, 50+, som säger något så säger det det med respekt, inte med ett nyp i rumpan eller med ett äckligt förslag. (Okej, min läkare är ett undantag, men så är han ju inte spansk heller, han råkar bara bo här, vad jag förstått...)
Mina lokala/spanska kompisar här ställer upp till 110% och det gäller dygnet runt, vad det än är. Fan vad bra dom är!
Varför kan inte svenskar vara lika öppna och varma som spanjorer? Jag menar, att spanjorerna har ett uttryck som heter "att göra en svensk", vilket innebär att man låtsas att man tex. inte hört en fråga för att slippa svara, att man tittar åt ett annat håll när man möter någon man känner för att man inte orkar hälsa, eller att man tittar åt ett annat håll när någonting händer för att man inte vill bli inblandad säger väl en del...?



Det var några punkter som gör den här ön så jäkla bra och det får räcka för nu, kanske kommer det en uppföljare när jag fått klura lite till, men nu måste jagut och andas lite då det är helt otroligt varmt här i min lägenhet, och vart går jag inte om ner på strandpromenaden?

Ha en fin kväll, allihopa! Och kul att ni äntligen har hittat tillbaka efter min inaktiva tid!