Stranden Las Canteras
Behöver jag säga något mer? En finare plats får man leta efter. Med en flera kilometer lång vit sandstrand, en strandpromenad som aldrig sover och med de finaste solnedgångarna hamnar den här utan tvekan på förstaplats!



Paseo de Las Canteras
Strandpromenaden som aldrig sover, där det är full fart dygnet runt, där det kryllar av härliga restauranger, gaukonstnärer, där det aldrig är mer än 30 meter till strandkanten. Love it! (Garuförsäljarna etc. får man lära sig att leva med, helt enkelt.)




Mentaliteten "mañana"
Det här gjorde mig i början galen, men även en stressad svenska dras efter tre månader här med i lunket och jag gillar'e! Visst kan det vara otroligt irriterande att få vänta i sju minuter i kassan på Spar trots att det bara var två personer framför dig när du ställde dig i kön, och visst kan det vara extremt frustrerande att när det är din tur, får du ett "un momento", och så ska de börja torka av kassan, sortera papper eller prata med någon. Göra två saker samtidigt, vad är det för nåt, liksom? Men samtidigt, varför ska de stressa? Själv jobbar man rö*en av sig hemma och är totalförstörd för att man alltid ska göra allt för alla, kunden är nr. 1, resten är oviktigt. Nä, ta det lugnt istället, det har ingen dött av!

Alkoholfilosofin
Det här är nog det som skiljer sig mest från Sverige. (Nu snackar jag generellt här). I Sverige är alkoholen dyr, och när vi väl dricker, då dricker vi. Systembolaget har begränsade öppettider och det blir alltid en hets kring handling/drickande. Man kan ju inte slösa 140 kronor för en drink och sen inte påverkas av den, så vad gör vi? Vi kör botten upp! Findricka, vad är det för nåt? Jag kan inte sätta fingret på det, men här är det totalt annorlunda. Folk dricker med måtta (trots att priserna är sjukt låga och drinkarna otroligt starka och man blir bjuden på chupitos/shots hit och dit) och stämningen är helt annan, jag har nog inte sett en enda dräggfull människa sedan jag kom hit, och jag har aldrig sett ett bråk/ett början till ett bråk (jag menar, det gör man ju varje gång när man är ute hemma). Nä, jag kommer nog inte längre här, förutom att det är så skön stämning när man kommer ut här, till skillnad från i Stockholm. Går inte att jämföra! Hemma blir det alltid ett helg projekt kring en utgång, här kan man gå ut som man är, ta några öl och bara ha det kul. Så avslappnat, och så skönt!



Spanjorerna
Alltså, vänligare folk får man leta efter. Jag har massor av gånger hört att det kan vara riktigt jobbigt att komma till tex. Spanien som blond svenska och att man hela tiden får höra saker, folk drar i en på krogarna etc, men jag har inte upplevt något av det där. Folk är otroligt artiga, säger komplimanger och även om det är en man, 50+, som säger något så säger det det med respekt, inte med ett nyp i rumpan eller med ett äckligt förslag. (Okej, min läkare är ett undantag, men så är han ju inte spansk heller, han råkar bara bo här, vad jag förstått...)
Mina lokala/spanska kompisar här ställer upp till 110% och det gäller dygnet runt, vad det än är. Fan vad bra dom är!
Varför kan inte svenskar vara lika öppna och varma som spanjorer? Jag menar, att spanjorerna har ett uttryck som heter "att göra en svensk", vilket innebär att man låtsas att man tex. inte hört en fråga för att slippa svara, att man tittar åt ett annat håll när man möter någon man känner för att man inte orkar hälsa, eller att man tittar åt ett annat håll när någonting händer för att man inte vill bli inblandad säger väl en del...?



Det var några punkter som gör den här ön så jäkla bra och det får räcka för nu, kanske kommer det en uppföljare när jag fått klura lite till, men nu måste jagut och andas lite då det är helt otroligt varmt här i min lägenhet, och vart går jag inte om ner på strandpromenaden?

Ha en fin kväll, allihopa! Och kul att ni äntligen har hittat tillbaka efter min inaktiva tid!