Usch alltså, nu är det nära...Vet inte varför jag skriver igen, men... det känns bra...

Panik blandas med lugn. Glädje blandas med panik. Skratt med tårar. Förväntan med... panik. Saknad med... kommande saknad... Att det skulle bli såhär svårt, det trodde jag verkligen inte! Gick sönder lite med J i torsdags, och att ha lättat på trycket där gjorde att det känns lite (väldigt lite) bättre... Löften om kontakt och allt vad det heter... Hoppas, hoppas...

Såg den största kackerlackan hittills igår; tackafan för att jag slipper dom iallafall (en fördel med hemfärd upptäckt; check!). Städade hela terassen igår, två timmar i 35gradig värme satte sina spår, så efteråt blev det ett välförtjänt dopp i havet på bästa Las Canteras. Idag två timmars promenad i den här underbara staden, mitt i smeten, utefter hamnområdet och snart ska jag ner till stranden med min bok för att suga i mig det sista av min sista söndag här nere, sen har jag bara fem dagar kvar. Jikes.

Vafan hände nu då, nu rök strömmen....................!??!?!? Gotta go.