Jag hittade den! Min reseberättelse för Service & Co:s hemsida som jag skrev på min lediga dag i Västindien, en av de bästa och värsta tiderna i mitt liv, fyllt av massa skratt och tårar, men jag ångrar inte en sekund att jag åkte! Kom att tänka på den häromdagen och trodde att den var borta för alltid, men, den hängde tydligen med i flytten till nya datorn, så, varför inte publicera den här? Det är ju en reseblogg! Bloggen finns för övrigt kvar, såg jag just, för er som kanske är nyfikna: www.annaiguadeloupe.blogg.se


"Guadeloupe – Langley Travel

Anna Ståhl 18/7 2008

Efter reseledarkursen var jag helt säker på att jag inte skulle söka något jobb inom resebranschen. Jag kände mig mer än nöjd efter de två månader jag spenderade i Barcelona på språkskolan och den månaden jag var i Santa Susanna på Service & Co:s reseledarkurs. Alla planer var satta för sommaren; vilka som skulle komma ut till landet över midsommar, att körkortet äntligen skulle bli taget och min och en kompis gemensamma roadtrip genom Sverige. Men de planerna ändrades ganska fort när jag fick ett samtal från Andreas som jag lärt känna under skolan… Han fick en tjänst som bartender på Guadeloupe för Langley Travel redan nere i Spanien och nu hade han hört att de sökte fler folk ner till samma ställe. Jag måste erkänna att det började suga lite i resetarmen igen, när jag hörde att det gällde en tjänst i Västindien i drygt två månader. Jag hade svårt att tänka mig sex månader på en transferbuss på Gran Canaria, men det här, det var ju något helt annat! Så det blev till att stressa ihop ett CV, skicka iväg, och vänta… Efter några dagar fick jag höra att tjänsten redan var tillsatt. ”Jaha, då blir det landet i sommar i alla fall…”

Jag vande mig vid tanken på att vara hemma, och sen ringer telefonen igen och det var Andreas… ”Dom söker en tjänst till, ladda telefonerna, de ringer dig strax!” Nu var det snabba ryck, och ett samtal senare hade jag fått tjänsten, och tre dagar senare flög jag från Arlanda ner till Point a Pitre och Langley Travels hotell Fort Royal. Jag fick ingen reseledar- eller guidetjänst utan jag jobbade 50 % av mina tider i restaurangen och de resterande 50 % i hotellets beachbar och sedan några dagar tillbaka jobbar jag nu bara nere i beachbaren. Och en värre utsikt kan man väl ha på sin arbetsplats än en karibisk strand, havet med några öar i horisonten och om kvällarna den orangea solnedgången…

Vi är just nu 15 svenskar i staffen på hotellet och som max har det under säsongen varit 140 skandinaviska gäster. Det gör att det blir en väldigt familjär stämning och man känner igen alla och kommer gästerna nära. Alla hälsar på alla och om kvällarna sitter personalen tillsammans med gästerna i baren och pratar eller spelar kort, vilket jag tycker är hur trevligt som helst!

Det har emellanåt varit riktigt slitigt, med mycket jobb, långa dagar, sena nätter och jag lovar att om jag haft en stegräknare så hade den glött. Efter många pass trodde jag inte att mina fötter och ben någonsin skulle fungera som vanligt igen. Men vi jobbar i princip alltid halvdagar och det blir verkligen värt allt slit när man vaknar om mornarna, tittar ut genom fönstret och ser det turkosa vattnet och den vita sanden och laddar för en dag på stranden. Eller när man planerar en dagstur till något av öns vattenfall, eller den fyra timmars långa ridturen genom regnskog och fält och känslan när man sätter av i full galopp i vattenbrynet. Karibien är verkligen som man föreställer sig att det ska vara plus lite till, och bilderna i resekatalogerna, de ljuger inte, det lovar jag er!

Jag har reseledarskolan Service & Co att tacka för att jag tog den här chansen! Det är inte varje dag man får erbjudande om jobb i Karibien och utan den inställningen jag fick efter skolan så hade jag nog aldrig tagit den här chansen. Jag kan, jag vill, och jag gjorde det!"

Här fick vi bo sista veckan av säsongen när sista gästerna åkt hem. Helt nybyggda bungalows 10 meter från havet. Helt ok!

Det nybyggda hotellet Fort Royal.